1 år sen. I Dag. Saknar dig oändligt!

......ja, lite så är det att sova med två Malleflickor i sängen. Det börjar så bra när vi går och lägger oss. En liten Malleflicka ligger lugnt och fint på varje sida om mig i sängen. Några timmar senare vaknar jag av att det är otroligt varmt, och jag sitter liksom fast som i ett skruvstäd med en Malleflicka JÄTTENÄRA på varje sida om mig. Dom ligger jättetungt och avslappnat på täcket, så tungt och avslappnat att jag inte ens får ut en fot utanför täcket. Jag känner mig som en korv med bröd, jag är liksom korven och Malleflickorna är brödet.....varje kväll tänker jag att, nej, nu i natt ska dom minsann inte gå ligga i sängen.....varje kväll är dom snabbare i säng än mig, och jag har inte hjärta att köra ner dom. Varje kväll tänker jag också att nu, i natt, kommer det inte bli som natten innan.......jodå, det blir det, skruvstädsvarning och korvmedbrödkänningar....... Här om natten lyckades jag med lite, eller faktiskt ganska mycket våld, till slut få ut en fot nere i ena hörnet. Hann knappt vifta lite med tårna, så var någon av Malleflickorna där och skulle tvätta mina tår....urk, fort in med foten igen.... Har jag förresten nämnt att jag är i klimakteriet och har kraftiga vallningar blandat med frossa på nätterna?? Nähä, då så, nu kan ni säkert livligt föreställa er hur nätterna ser ut, men Malleflickorna kommer sova i sängen i natt igen, det är lika säkert som amen i kyrkan!!:)

Förra helgen var Alli och 7 av hennes syskon i Östervåla och gjorde MH. Jag och Sarah, brorsan Ösets matte, gav av oss av hemifrån mig redan vid 06-tiden på lördagsmorgonen. När vi kom fram regnade det, och det gjorde det i princip hela dagen.... Bara mer eller mindre. Hanarna gick först, och alla gjorde ett fint MH, och dom var väldigt lika i sina reaktioner. Alli var första tik, och hon skötte sig ganska precis som jag förväntat, Hon var faktiskt till och med lite modigare än jag trodde! Även tikarna var väldigt lika varandra i reaktionerna. Roligt var att Marianne från Skutskär kom och kollade oxå!!! Nu går vi in i någon slags vintervila jag och Alli, hon ska till att löpa och sen ska vi ju snart flytta oxå, så lite träningsvila passar alldeles utmärkt just nu!

Ja, det är vad Alli har fått vara i helgen....fast inte i ordets mest positiva bemärkelse, hon har fått ligga på klubben medan jag har haft valpkurs. Både lördag och söndag har jag haft en intensivvalpkurs, 4 timmar båda dagarna. Och även fast jag gått upp tidigt för att både promenera och träna henne, så får jag himla dåligt samvete. Nu har hon ju i och för sig fått komma ut och vara med lite vid en del övningar eftersom det var ojämnt antal valpar på kursen, dvs fem stycken. Hon fick vara med i går och göra hundmöten, och i dag och visa uppletande. Det är en av hennes starka sidor faktiskt, att växla från noll aktivitet till att, som i dag, bara gå ut och göra ett klockrent uppletande med 6 saker. Det dåliga samvetet kommer mer av att när jag stått ute i 4 timmar och varit " hundfröken " så är jag helt tömd på energi och ork, jag vill bara hem och lägga mig i soffan och såsa, pigga Alli har lite mer myror i brallan efter en tråkdag...går fick hon i allafall en sväng i skogen efter avslutad kurs, och i dag fick hon vara med och valla sökruta och sen köra sök. Det märkliga med den här hunden är att hon liksom bara kan saker, och oftast kan hon dom riktigt, riktigt bra. Jag börjar tro att det är någon som smygtränar henne när jag inte ser. Vi har ju inte kört så himla mycket sök, men hon springer rakt ut, skallmarkerar, och har en helt ok position in vid min sida tillbaka till stigen efter hittad figge. Nu tror jag definitivt inte att vår resa mot eliten i varken skyddet eller spåret kommer bli någon räkmacka, men för att vara så självständig är hon i träning behagligt lyhörd och följsam. Nu har vi gjort natt, och i morgon ska hon baske mig få en extra lång promenad i skogen!

Hur skämmer man INTE bort en hund? Genom att ha massor av regler för allt? Genom att aldrig låta dom ha ben, leksaker, få lite smarr mellan måltiderna, inte ligga i några möbler eller slicka av en tallrik när jag ätit klart? I så fall är min hund totalt genombortskämd...... Min uppfödare påstår på skoj, och antagligen lite på allvar att min hund är en diva. Det kan nog stämma, men jag har med åren, och faktiskt ju fler hundar jag haft, blivit mer och mer tillåtande. Att hunden får ligga i möblerna och sova i sängen är i det här huset en självklarhet, likaså har hon ett överflöd av leksaker.....eller hade, eftersom hon gillar att slita sönder grejer mellan varven så har ju beståndet minskat något...:). Att hon får slicka min tallrik, eller till och med äta upp det som jag lämnat på den när jag är färdig är väl inte hela världen? Hon får massage, laserbehandlingar om det behövs och jag Novafonbehandlar henne, inte regelbundet, men då och då. Hon får alltid något i sitt torrfoder, oftast leverpastej. Självklart har hon regler, men det gäller mest sånt som handlar om vardagslydnad, där är hon fortfarande ganska egensinnig, till skillnad mot att träna skydd, spår och brukslydnad där det är så enkelt och otroligt tacksamt att träna henne. När jag fick henne och hon var en egensinnig liten åttaveckors valp som hellre stack i väg med sakerna jag försökte leka med henne med, tänkte jag att det hör kommer nog inte bli så kul......hon hade ju, och har ju som jag sagt förut ett par riktigt stora skor efter sin företrädare att försöka fylla. Hon är så olik Defence, så att jämföra är det liksom aldrig tal om längre, hon är den hon är. Hon ger mig dagliga psykoser och tvivel om att jag vet något om att försöka få till något slags samarbete utanför apellplanen .....men ändå, hon är den hon är, och jag kan inte göra mer än att försöka vinna det där lilla kriget som vi ibland utkämpar om hur saker och ting ska vara. Och om hon är en bortskämd liten diva så är det ju trots allt så att hon är min bästa vän, en obstinat liten sambo och för att jag älskar'na så mycket!!

Jag fick ett meddelande nu på kvällen på messenger. Det var från en i en träningsgrupp jag är med i, eller rättare sagt var med i. Där i frågasattes min närvaro. Att jag jobbar natt och inte orkar stå på en apellplan 3-4 timmar mellan två nattpass, eller inte orkar stå där ens om jag går av och haft en grönjävlig natt var nog inte det största problemet, nej, det var nog att jag i dag valde att, i stället för att träna med träningsgruppen, vilka var många nog att klara sig utan mig, i stället valde att träna sök. Att man behöver vara fler än två för att träna sök är väl knappast någon rikshemlighet? Att jag kommer att behöva söket för att tävla skydd är väl inte heller så förvånande? Det som är mest förvånande är att man väljer att ha någon slags omröstning i träningsgruppen huruvida jag ska få vara med eller inte. Man har inte ens anständigheten att diskutera det med mig personligen...... Och det här är en träningsgrupp där jag varit med i flera år. Det är dåligt, och jag tror inte det förvånade någon när jag tackade för mig som svar på det där meddelandet.

I dag efter att jag och Karin med dom kortbenta damerna gått i skogen vid Skutans Gård så mötte jag en gammal bekant på parkeringen där. Bekanten hade oxå Malle nu för tiden. Bekanten berättade att dom tränade IPO och att Mallen var otillgänglig och inte helt förtjust i folk. Vips så åkte mina taggar ut.... I min värld så tränar man inte skydds med såna hundar, speciellt inte när hunden inte ens är ett år. Varför inte träna sök i stället så hunden lär sig fördelen med människor? Bekanten hade också många åsikter om skyddsfiguranter, tex ifrågasatte Bekanten om bara för att en figge tränat skyddshundar länge, var han eller hon mer lämpad än vem som helst? Eeee, ja! Bekanten figgade gärna för sina kompisars hundar och verkade inte ha några som helst problem med att skicka sin hund på vem som helst.... WTF??? Själv är jag extremt noga med att skicka min hund på någon som vet vad han/hon håller på med. Om figuranten tar imot min hund på fel sätt kan det ju bli hur tokigt som helst, och både hund och figge kan bli skadade. Bekantes argument till att skicka sin hund på vem som helst var att det är ju så ont om skyddsfiggar. Och det var ju inte så svårt att lära upp någon, bara för att en figge gått en organiserad utbildning så behövde det, enligt Bekanten, inte betyda att den människan var lämplig??? Men va? På riktigt? Den människan är nog garanterat mer lämplig än Nisse i kafeterian på klubben........... I bland bli man mörkrädd - på riktigt!

I torsdags kom Sarah och Öset från Malmö till Tyresö för att bo hos mig och Brallan en natt. Detta med anledning av att Ullhedens kennelläger började i fredags. Det är nog ett understatement att säga att Brallan var överlycklig över att träffa sin brorsa..... Nej, hon var inte nöjd alls faktiskt och tillbringade större delen av torsdagkvällen med att ligga vid ytterdörren och sura. Fram på fredageftermiddagen hade hon tinat upp liiiiite, och kunde i allafall hålla honom under tukt och förmaning på vår uteplats..:). Vi tillbringade fredagen nere på klubben med att träna spår, uppletande och lydnad innan det fram på kvällen var dags att åka till Norra Stockholms Hundhall för kennellägrets samling och middag. Sarah hade varit där och ställt upp sin husvagn på torsdagen innan hon kom till oss, och jag och Brallan skulle sova hos uppfödaren Camilla hela helgen. Efter en god middag och lite tjatter så begav sig jag och Camilla hem till henne. Upp och tillbaka till Hundhallen i går morse där jag och Brallan var med i skyddsgruppen. Det var Brallans pappa Eives husse Micke som var skyddsfigurant på lägret, och Brallan skötte sig med bravur, som oftast, när vi tränar! Här måste jag kasta lite rosor på vår hemmafigge, Marcus, som ser till att vi tränar och utvecklas i lagom takt och på rätt sätt! Tack Marcus, allt vi kan om skydd kan vi tack vare dig!!! Så i dag då, söndag, hade jag anmält mig och Brallan till Apellklass spår på Österåkers Brukshundklubb. Jag hade lite funderingar om att hon kanske skulle vara för trött, ligga kvar i skyddsfacket, eller bara helt enkelt för ung för att fixa dagen i dag. Vi drog spår nummer 2 av 6, och när jag plockade ut henne ur bilen och hon såg att jag hade sele och spårlina i handen, så var den lilla tröttheten som bortblåst.... I väg på spåret och ganska snabb kände jag att hon låg alldeles för långt till höger om själva spårkärnan. Eftersom domarna står kvar och tittar hela spåret så kunde jag ju liksom inte styra in henne, utan hon missade ju så klart första pinnen, tog vinkeln till höger fint, hittade pinne nr 2, vinklade fint höger igen och vips, så hittade hon slutet! Tjoho liksom, fast ändå inte, man vill ju alla pinnar med sig hem. Fick i allafall beröm av domarna av att jag fört henne så lungt och fint i spåret, vilket var jättekul, jag jobbar hårt med att försöka vara så lugn och tydlig mot lilla Brallisen. 4 hundar kom runt på spåret, och tillbaka på klubben var det platsliggning direkt. Brallan låg hela tiden, men hon kändes lite ofokuserad vilket jag får ta på mig, kom på att hon nog aldrig legat 3 minuter utan att jag gått tillbaka och belönat henne.......... Efter platsliggningen var det budföring och om jag haft fullt på spåret hade jag nog avstått den, men med en pinne bort i spåret, så var det bara att köra den. Återigen kom funderingen om hon skulle blanda i hop det med ett inskick i skyddet och sätta sig framför mottagaren i en bevakning...eller tjuvstarta från mottagaren som hon gärna gör...... Men nej, hon fixade det galant, eller nästan, hon tacklar ju förstås som vanligt till mitt ben när hon kommer springande tillbaka till mig och ska sätta sig fot!!:). När alla hundar gjort budföring var det dags för lydnaden och medan hund nr 1 körde gick jag och värmde upp Brallan. Gick ut med en bra känsla på planen när det var vår tur och jag tycker att hon skötte sig fint. Ville lägga sig lite för tidigt på läggande under gång, slarvade lite med apporten och slog i hindret på tillbakahoppet, men i det stora hela så är jag väldigt nöjd. Nöjd med känslan och hur jag lotsade henne i genom hennes livs första tävling, betygen tittar jag aldrig på, så jag hade faktiskt ingen aning om vad dom låg på. När alla hundar kört så tog det ca 40 minuter innan det var prisutdelning, och tävlingsledaren kom ut med protokollen och sa med ett leende på läpparna att alla var i allafall godkända.... Som vanligt började man prisutdelningen bakifrån, och när 4:de och 3:dje pristagarna var uppropade så sa hon att 2:an var uppflyttad, där och då förstod jag att jag och Brallan nog både vunnit tävlingen och blivit uppflyttade eftersom jag hade sett 2:ans lydnad och Brallans lydnad hade KÄNTS bättre än 2:ans lydnad såg ut. Bästa Brallan vann som sagt, på 265,5 poäng och kan nu titulera sig Lägreklass spårhund! Tack Sanna och Anders som var tävlingsledare och tack till domarna Katarina och Henrik! Körde efter det tillbaka till Hundhallen och kennellägret för lunch och för att ge Brallan ett roligt skyddspass som slutbelöning! Tack alla Ullhedare, figuranter och kennelmamman Camilla för en trevlig helg!!