I går träffade vi Linda och Leroy på klubben för lite spårträning. La ett kanske 150 meter långt spår till Brallan och släppte på efter ca 30 minuter......jäklar i min lilla låda va dåligt det gick. Hon fick liksom aldrig fäste i spåret och ägnade sig stundtals åt att frisera små träd som stog i vägen och lite annat.... Eftersom hon brukar suga i sig spåret och typ galoppera med sina små ben i det, så kändes det inte alls bra. Selade av och sen fick Leroy gå sitt spår med Linda och jag gick efter. Leroy spårade så duktigt så! Bestämde mig för att gå Leroys spår med Brallan och då spårade hon ner som hon brukar och valde som oftast att skita i slutbelöningen, en burk med kokt grislever...:) När vi tränat klart blev det lite Rottweilerbrottning! I dag var det dags för årsmöte på klubben och det var nog rekord i medlemmar som närvarade. Brallan låg under min stol och sov, trots applåder och alla andra ljud som förekom. Är galet nöjd med av och på knappen på den hunden!! Nu ska vi bara sluta gaffla till på hundar vi möter ute, det är absolut något av det värsta jag vet....

Alli är snart 5 månader och det finns få saker som hon gillar så mycket som att jobba, och då menar jag jobba som i träna. När vi kommer in i klubbstugan sticker hon gärna direkt upp till övervåningen i hopp om att vi ska köra lite. Eller som nu på kvällen, innan det var dags för mig att åka och jobba, vi var nere på klubben och en klubbkompis håller på och tränar med sin hund på ungdomarnas agilityplan. Jag och en annan klubbkompis står på verandan och pratar och Alli sitter helt förstenad och stirrar på agilityplanen. En stund senare ska jag gå, kopplar loss Alli och vips så är hon borta på agilityplanen, antagligen i tron på att klubbkompisen som var där förut kört uppletande och glömt några saker till henne.....vi har ju kört uppletande där några gånger nu i vinter. Jag hann gå en bra bit innan hon gav upp och slutligen kom till mig. Jag var även på klubben i går kväll på tisdagsträningen och tänkte prova att träna lite när det var andra hundar runt omkring och på apellplanen. Inga som helst problem, hon stänger totalt av allt annat när vi jobbar. Dessutom tror jag hon varit här inne och smygläst, hon har varit VÄLDIGT kärvänlig dom senaste dagarna....:)

i dag var det dag för Alli och Öza att separera efter 1 veckas samboskap. Jag tog med Öza hem till Tyresö i går, eftersom Camilla och Per inte skulle komma hem förren mitt i natten. Åkte direkt ner till klubben för att låta dom rasta av sig ordentligt. Jag hade dessutom fått en påminnelse i min telefon om att jag skulle vara där på ett möte, men det visade sig när jag kom dit att det är nästa vecka.....hade bara råkat läggs in det fel i kalendern i telefonen....:)

Flickorna blev i allafall nöjda när dom träffade sin kompis Carib på klubben och fick busa lite med honom när hans kurs var klar. Hem och packa ur bilen och det var tre trötta tjejer dom tidigt intog sängen.fom försökte brottas en stund med det slutade med att Alli somnade med sitt huvud ovanpå Öza...

I morse begav vi oss ner till klubben vid 10 och träffade Martina med Lisa och Catrin med Frasse och Inez. Vi körde lite uppletande och sen lite störningsträning inne. Vid lunch kom Camilla för att hämta Öza, och det var riktigt jobbigt att säga hej då till lilla gulliga valpen. Nu blir ju inte separationen så långvarig eftersom vi ska träffas i morgon, och antagligen behövde dom nog vila....Alli har sovit sen vi kom hem klockan 15 i dag....:))

Att Alli kom till mig var för att hon liksom blev över och för att jag behövde någon slags tröst. Tröst efter förlusten av Defence och en anledning att kliva ur sängen. Jag tror inte att om det varit meningen från början att jag skulle ha en valp ur kullen efter Kira och Eive, att Alli varit den valp jag valt. Eller jag vet att det inte varit det, jag hade naturligtvis i så fall valt en hane. När Alli kom behövde jag något att sysselsätta tankarna med och att leka och kela med henne blev på något sätt viktigast. Jag tror att hon blev viktigare för mig än jag för henne. Det här blir tydligare ju äldre hon blir, är det bara hon och jag så väljer hon mig. Är det fler hundar med på tex en promenad, så är hon ofta den som liksom håller sig längst i från mig. Det blev väldigt tydligt i dag när jag träffade Memea och hennes hundar Pelle och Bruno. Vi närmade oss en trafikerad väg, och jag ropade in Alli och Öza. Eftersom jag hade godis i handen kom ju även Pelle och Bruno. Alli kom i sakta mak, nosade lite på vägen och kom till slut hela vägen in. Så fort hon tagit sin godbit gick hon i väg, även fast dom andra hundarna satt kvar och fick var sin till. Alli var nöjd och kom inte tillbaka för en till. Det är små saker som jag ser i vardagen, där det känns dom om vi håller på med någon slags viljornas kamp. Hon är fortfarande en dröm att träna med och då har hon fullt fokus på mig. Nu tex, ligger Öza brevid mig i soffan, och Alli, ja hon har gått och lagt sig i buren under trappan.... Nu ska jag försöka liksom bry mig så lite som möjligt om henne ett tag, så får vi se om hon anstränger sig lite för att få lite uppmärksamhet.....eller så tycker hon bara att det är skönt att den där människan äntligen låter henne vara i fred...:)

Systrarna Alli och Öza är oftast gulliga och roliga små valpar som glatt roar sig med varandra, dom jagar varandra och rullar runt och brottas. Det händer dock att dom tillsammans smider jävulska planer i hop, som tidigt i morse.... När jag kom hit i torsdags så var jag ju ganska sjuk och det slutade med att torsdagsnatten tillbringades på soffan. I fredags var jag ju helt matt och somnade framför tv:n, alltså åter igen på soffan. I går Allisäkrade jag sovrummet, dvs plockade bort alla sladdar som hon kunde på för sig att snaska lite på. Jag la tidningar på golvet i fall någon av valparna slarvat med sista rastningen och såg framför mig hur mysigt det skulle bli med i allafall Öza som vill ligga nära. Det började ganska illa när Alli, som älskar att krypa in under saker, kom på att hon kom in under sängen.....Öza var inte sen att hänga på, och där under utspelades sig sedan en MMA match som var garanterat längre än tre minuter....fick till slut fram Öza och tvångshånglade henne tills hon somnade. Vaknar 3 timmar senare av att det låter som om någon håller på att riva hela kåken....valparna strimlar tidningar, jagar varandra in och ut under sängen och springer runt både högt och lågt. Tänder lampan och ser förödelsen.....ger upp och lägger mig på soffan igen, klarvaken. Valparna? Ja dom somnade om så gott i var sin soffa....

Jag måste ha fått fel valp för 2 månader sen. Camillas valp Öza som jag passar, måste vara min egentligen. Hon är kelig, vill ligga nära, kommer alltid när jag ropar och är bara allmänt gullig. Alli är okelig, vill ligga långt bort och vill mest bitas. Dessutom kommer hon bara om det passar när jag ropar. Öza är rar på riktigt, Alli är en stor egotripp som ska ha alla leksaker, alla pinnar och helst all snö för sig själv. Hon har även en ful ovana att vakta mig, men den har faktiskt blivit lite bättre, så hon är väl kanske lite bildbar trots allt. Undrar om Camilla märker att jag byter?? Och jo då, jag älskar visst min hund, men ni måste ju erkänna att det kan vara skönt att läsa om hur det är på riktigt, som omväxling till alla FANTASTISKA Facebookhundar och blogghundar som alltid är så underbara.......:)

Tidigt torsdagmorgon skulle jag bege mig till Åkersberga för att passa Allis syster Öza. Klockan ringde 04.00 och det var inga problem att komma upp. Kände mig lite illamående, men trodde att det berodde på att jag var lite trött. Kastade i mig en kopp kaffe och gick och hämtade bilen för att kasta in packningen....då, precis när jag står i hallen och tar på mig skorna, känner jag hur det måste spys.....och jävlar i min lilla låda vad det spyddes!! Tänkte att jag måste spy ur mig allt för att klara mig till Åkersberga och packade bilen full med plastpåsar i fall... Eftersom jag var tidigt i väg så var det inga köer på vägen och jag klarade mig precis fram, men det kändes som en oändlig resa. Framme, parkerade bilen och rusade in på toa. Släppte ut Öza och Alli på tomten, släpade in packningen och svimmade sen på soffan. Där och i mellan varven med huvudet i toan tillbringade jag resten av torsdagen. I dag, fredag, känns det i allafall lite bättre och jag tror till och med att jag ska lyckas släpa mig runt en runda med valparna i skogen! Om jag hann smitta någon, sorry!!