Jag och Brallan har varit på läger i helgen. Vi var i Tierp hos bästa E & T Hundutbildning, och jag kommer faktiskt inte i håg om det är 3:dje eller 4:de sommaren jag är på läger där....kanske till och med 5:e...:). Det är kul att det alltid är några människor och hundar man träffat förut, och fast man inte sett dom på ett år, så känns det som om det bara var några veckor sen senast. Antagligen för att man har dom på Facebook och hänger med lite i deras liv och leverne den vägen. Det här var ju av naturliga skäl mitt och Brallans första läger tillsammans och jag undrade lite över hur hon skulle uppföra sig. Det visade sig att hon är lika enkel som Defence att ha med sig. Eftersom vi sov i ett rum i klubbstugan hon och jag fick det bli hennes viloplats på dagarna när det inte var vår tur. Hon hade inga problem med det, utan låg lugnt och tyst bakom kompostgallret även när folk sprang in och ut ur stugan. Lägret innehöll brukslydnad och uppletande samt stadga, och vi var 10 ekipage som delades in i två grupper. På lördagen började vår grupp med lydnaden och Brallan fick apportera, gå lite fritt följ, krypa och köra saktadelen i framåtsändandet. Fick massa bra tips av fröken Eva, precis som alltid!! Lunch under båda dagarna fixade bästa Nicole, Evas dotter, och henne vill jag adoptera, för mums va gott det var!! Dessutom serverade hon fika med massa hembakt under båda dagarna. Efter lunchen på lördagen var det dags för uppletande, och bästa Brallan gick in och hämtade 3 grejer i ett snudd på perfekt uppletande. Raka skick, inget tugg, full fart ut och full fart in. Det låg 4 saker i rutan, men jag valde att bryta efter 3 och avsluta där. Efter det fick vi göra ett litet minisök, 5 små grejer i en ruta som var kanske 3 x 3 meter. Brallan fattade inte riktigt först, men efter att ha hittat en påsklämma ramlade poletten ner.....i allafall en bit....:). Det var en trött matte och en trött liten hund som la sig på lördagskvällen vid 23-tiden..... På söndagen började vår grupp med stadga. Där blev det lite svårt för Brallan att sitta still och vänta på mitt kommando när fröken Mia kastade boll och drog en kampdutt i gräset. Brallan är ju VÄLDIGT intresserad av saker.... Varje gång Brallan stack för tidigt och Mia tig undan saken satte sig Brallan framför henne och tittade på henne en låååång stund. Till slut gick hon till Mias ryggsäck och snodde en boll med kaninskinn på, bra hund reder sig själv....:) vi fick hålla på några gånger, och till slut började även Brallan fatta grejen. Vi gjorde oxå en leksakssyig där det låg leksaker till höger och vänster på stigen och när hundarna gick brevid utan att dra fick dom ett " varsågod " och fick hämta en sak. Vi körde även ett uppletande där msn själv fick bestämma hur man ville ha, och jag valde att ha 4 saker efter varandra på en rak linje som Brallan löste bra. Sen var det dags för lunch igen, mums!!! Efter lunch var det vår grupp som skulle köra lydnad och jag märkte att Brallan började bli väldigt trött. Jag körde bara ett kort fritt följ, hopp och lite skall, sen fick hon gå in och lägga sig.......och som hon la sig,.... Hon flöt ut som en blöt fläck på det svala linoleumgolvet, för det var varmt i Tierp i går, riktigt varmt! Jag valde att avstå att köra henne mer överhuvudtaget den dagen. Hon har efter löpet börjat få mjölk i tuttarna och är lite mer avslagen än vanligt, och det tillsammans med två dagars intensiv träning, sova borta och MASSOR av nya intryck fick helt enkelt räcka! Så för att summera helgen så har vi haft det toppen med massor av trevliga människor, jag har kommit på att min hund är otroligt duktig på massor av saker och kan massor av saker för att bara vara en liten 9-månaders Malleflicka, jag har blivit ordentligt inspirerad av 2 människor ( som fast jag inte tränar för dom så ofta ) betyder otroligt mycket för min hundträning!! Tack Eva och Mia, ni är mina idoler!!!

Här om dagen tittade jag på Alli och tänkte: Fasen va jag gillar den där hunden......det har tagit tid att släppa in henne så där riktigt i hjärtat och det har inte varit särskilt rättvist mot henne, men så är det. Med facit i handen kanske jag skulle ha struntat i det där SMS:et från Camilla att det plötsligt fanns en ohämtad valp.....men å andra sidan behövde jag en anledning att kliva ut sängen efter Defence bortgång. Hur som helst, nu börjar man ana en personlighet, en personlighet som är full av humor, envishet och en otrolig energi. Jodå Alli, Apan, Brallan, Kvasthilda, Ölan, jag älskar dig!

När blev nej ett så laddat ord inom hundträning? Det är ett ORD, ingenting annat, och ändå kan folk gå i taket om man säger/skriver att man använder ordet nej......för att inte tala om i fall man har nejövningar på valpkurser! Varför duger inte nej som förbudsord? Jag tycker det är ett jättebra ord, och det betyder ingenting annat än: Sluta med det du håller på med, ta ögonkontakt med mig, och antingen så får hunden ett bra eller efterföljande instruktioner. Slutar hunden inte med det den håller på med/ tänker göra så får det alltid konsekvenser......konsekvensen är att jag går fram till hunden, håller den under hakan och låter lite sur.... Jag har till och med en på kurs som inte kunde gå kurs på en annan Brukshundklubb för där fick man inte säga nej. Om jag säger skosula i stället och hunden avbryter det den tänker göra - är det bättre, finare eller snällare? Hur långt ska det gå det här med att hundarna ska behandlas som några slags jämlikar med oss och alla som använder annat än beröm och köttbullar är brutala djurmisshandlare? Extremtyperna tror man håller på att slå ihjäl hunden om man säger ordet korrigering, man bedriver någon slags häxjakt på människor som Fredrik Steen, Barbro Börjesson mfl. Är det någon som frågar dom hundratals hundägare dom har hjälpt om dom är nöjda med hur hundarna uppträder i dag mot hur dom uppträdde innan dom fick hjälp av dessa människor? Tror den här mobben som hetsar mot dom att det är lydnadsmoment som tränas in? Är det ingen av dessa människor som ser att det är hundägare med problem som får hjälp för att slippa omplacera eller i värsta fall avliva sina hundar? Vi uppfostrar inte alla våra barn på samma sätt och skulle knappast hänga ut grannen som styr upp sin oregerligt tonåring som totalt spårar ur. Ha gärna din åsikt, men du väljer ju faktiskt själv för vem du tränar och med vilka metoder! Nej, jag förespråkar varken stackel, el eller hundmisshandel, däremot tror jag att min hund mår bättre av klara regler, får ett friare liv och i det stora hela mår toppen när hon slipper gissa sig till vad som är ok eller inte.

Över 3500 personer har läst mitt inlägg som jag kallade utbränd. Reaktionerna har väl varit minst sagt blandade, speciellt efter att en som läst bloggen delat den i Facebookgruppen Träna Hund. Några tror inte alls att det förekommer och några håller med. En gick i taket av ordet utbränd.... Jag är övertygad om att det förekommer, dock tror jag inte att det förekommer särskilt ofta hos dom som är i den övre delen av Eliten. Jag tror det är vanligare bland dom i den undre halvan, eller hos dom som förtvivlat gärna vill till SM, och där hundtävling blivit något slags självändamål. Om man inte är i toppen på Eliten så är man ingen typ....och tyvärr är det så om man pratar med hundfolk eller säger att man tränar för den eller den instruktören så kan plötsligt frågan komma: hur många hundar har han/hon kört upp till SM då?? För mig är det helt oväsentligt, jag vill träna för någon som tycker att glädje är viktigare än perfektion, någon som kan läsa min hund OCH någon som jag gillar som person. Bara för att man kört upp X antal hundar till SM betyder inte det att man kan delge andra sin kunskap på ett bra sätt. Och jag tror, precis som någon kommenterade, att inomhushallarnas uppkomst är inte bara av godo. Förr infann det sig en naturlig momentträningsvila på vintern. När man tävlar hund för sitt egos skull är man, i allafall enligt mig, lite snett ute!

Bränner vi ut våra hundar nu för tiden?? På senare tid har jag träffat ganska många tävlingshundförare som funderar på om deras hundar är sjuka. Man tror att dom har allt från Borrelia till hjärtmask typ.....inte sällan är dessa förare ägare till hundar av Vallhundstyp. Dom tycker att hundarna går ner sig mer och mer på både träning och tävling, senast i dag hörde jag citat: men det är ju en BC, den ska ju orka jobba timmar i sträck, slutcitat. Men va? Jag tror helt enkelt att folk generellt har för bråttom med att få sina hundar till elitklass, är dom inte där i minst en gren innan 2,5 års ålder så får en del panik. Helst ska det köras både lydnad, bruks ( gärna i flera grenar ) rallylydnad och gärna lite agility oxå...... Vila och återhämtning är det inte tal om, nej, det ska tävlas varje helg....gärna både lördag och söndag, tränas minst en gång om dagen, alltså organiserat på Brukshundklubben. Själva har vi människor 4 veckors semester, men våra hundar ska jobba dagligen, året runt.. Vad hände med att bara vara, gå långa skogspromenader och liksom bara få vara hund???

.....helt bort att jag visst har en blogg.....som kanske ska uppdateras i bland om det överhuvudtaget ska vara någon mening med den..:). Ja, vad har hänt sen sist? Har haft Anna Löfgren här som spårinstruktör förförra helgen, och få massor av tips och nya idéer att stoppa i spårverktygslådan. Alli var i ca en kvart lite misstänksam mot Annas hund Drutten, men när det gick över blev dom BFF:s....och hon tyckte det var så tråkigt när han åkte hem att hon dagen efter bestämde sig för att börja löpa....fy fan, va sunkigt det är med löptikar! Det är blod överallt och mina golv kommer få fuktskador av allt moppande. Tikskydd?? Mmmm, eller hur..... I ca 10 minuter överlevde det.....2 löp till, sen kommer livmodern trollas bort! Dessutom tror jag att det är hennes lilla hjärna som rinner ut där bak....hon har koncentrationssvårigheter och är allmänt förvirrad, det tillsammans med spökålder är ju fantastiskt!!!:). Fördelen med att hon löper nu är att hon i allafall är klar med det till lägrens vi ska åka på i sommar!