I söndags, den 27 september, blev Brallan 1 år..... Herre jösses, hur kan tiden redan ha gått så fort? Hur kan hon redan kunna så otroligt många bra saker och vara så fantastisk och lättlärd att träna? Och hur kan hon vara så envis, självständig och i frågasätta så många saker i vardagslydnaden? Kanske för att hon är så bortklemad och behandlad som en prinsessa och själva momentträningen är så självbelönande, till skillnad från att i vardagslydnaden mer liksom bara behöva göra som jag säger?? Brallan vill mer göra det på sitt sätt först, och kanske, eventuellt lite senare, göra som jag säger.... Skit samma, hon är en fantastisk liten hund som lär sig blixtsnabbt, en stor personlighet och om jag kammar till mig finns det inga gränser för vad vi kommer kunna prestera tillsammans! Tack Brallan för att du till slut lyfte upp mig ur det svartaste hålet jag någonsin varit i och jag hoppas vi får många år tillsammans!