......ja, lite så är det att sova med två Malleflickor i sängen. Det börjar så bra när vi går och lägger oss. En liten Malleflicka ligger lugnt och fint på varje sida om mig i sängen. Några timmar senare vaknar jag av att det är otroligt varmt, och jag sitter liksom fast som i ett skruvstäd med en Malleflicka JÄTTENÄRA på varje sida om mig. Dom ligger jättetungt och avslappnat på täcket, så tungt och avslappnat att jag inte ens får ut en fot utanför täcket. Jag känner mig som en korv med bröd, jag är liksom korven och Malleflickorna är brödet.....varje kväll tänker jag att, nej, nu i natt ska dom minsann inte gå ligga i sängen.....varje kväll är dom snabbare i säng än mig, och jag har inte hjärta att köra ner dom. Varje kväll tänker jag också att nu, i natt, kommer det inte bli som natten innan.......jodå, det blir det, skruvstädsvarning och korvmedbrödkänningar....... Här om natten lyckades jag med lite, eller faktiskt ganska mycket våld, till slut få ut en fot nere i ena hörnet. Hann knappt vifta lite med tårna, så var någon av Malleflickorna där och skulle tvätta mina tår....urk, fort in med foten igen.... Har jag förresten nämnt att jag är i klimakteriet och har kraftiga vallningar blandat med frossa på nätterna?? Nähä, då så, nu kan ni säkert livligt föreställa er hur nätterna ser ut, men Malleflickorna kommer sova i sängen i natt igen, det är lika säkert som amen i kyrkan!!:)