Här om dagen fick jag frågan om jag var nöjd med min valp. Halvt på skoj och halvt på allvar sa jag: Nja, jag tycker inte om henne och hon tycker inte om mig......det är inte hela sanningen, sanningen är att jag visst tycker om henne, ni vet så där som man tycker om ett ganska besvärligt barn. Ett barn som typ går i OBS-klass, och som gör massa impulsiva, tokiga saker utan att tänka. Sån är hon, hon måste hela tiden ifrågasätta allt jag säger, pröva om jag verkligen menar det och sen gärna pröva ett par gånger till. Det finns liksom inte en chans att slappna av om man har en hund som Brallan, att gå och vara lite trött och liksom fundera över livet funkar inte....nej, hjärnan måste vara med, falkögonen vidöppna och utvecklingssamtalen är många just nu. Så, även om jag impulsivt säger att hon är billig, faktiskt gratis, så tycker jag om henne....men, jag kan knappt vänta tills hon är typ 3-4 år....:)