Alli har ju, som jag skrivit förut, lite lätt att låsa sig på saker....i dag var det dags att ta tag i den biten, till och med jag inser ju att det inte kommer försvinna av sig själv... Och jo då, vissa som läser det här kommer säkert att förfäras, men lösningen på det hela var koppelkorrigeringar. Det är igentligen ingenting jag gillar att göra, men i bland måste man inse att allt inte går att lösa med köttbullar och klicker..:) Och vips, så hade jag en hund som lyssnade på mitt nej och kunde gå förbi lilla bitkudden utan att hänga längst ut i kopplet helt okontaktbar. Jag förespråkar väl kanske varken köttbullemetoden eller koppelkorrigeringsmetoden, utan är lite mitt i mellan och det var nog inte förren jag började träna skydd med Defence, som jag för första gången kände att i bland krävs det lite hårdare tag. Och han var ju ändå ingen tuffing, han var liksom bara snäll och lydig och gjorde som jag sa......den här hunden är av en lite annan kaliber, och dessutom en envis tik...

Eftersom skyddet är så otroligt självbelönande så kan även den lydigaste Defencehunden förvandlas till något som känns som om det håller på att gå en ur händerna....så med andra ord var det dags att sätta lite gränser och försöka få till någon slags ordning och reda! Eftersom en del människor aldrig skulle kunna tänka sig att koppelkorrigera, utan kör med matagodismetoden hela hundens liv och anmäler folk lite hit och dit, så väljer jag att inte skriva ut min koppelkorrigeringslärare här, men tack snälla du för hjälpen!!!